Skrämmande?
Fick en kommentar i mitt förra inlägg av en tjej från Norberg/Fagersta, Johanna, som jag träffade mycket när vi båda tävlade i utförsåkning för många år sen.
Lite skrämmande hur det kan falla sig så lika för oss i livet, och då har hon en son som är i samma ålder som Tyra!
Ja, läs själva :)
Tyra med sin syssling Levina :)
Tiden går faktiskt rätt fort, har gjort hittills iaf :)
Tyras "morbror" köpte med nya Converse från USA. Tyra är nöjd :)
Torsdag, pannkakstorsdag!
Mums, som i kärleksmums!
Onsdag, ny vecka
Onsdag och ny vecka. Går inte riktigt ihop.
Men för mig. För oss gör det. På onsdagar går vi in i nya veckor i graviditeten.
Idag går vi in i v 15 :)
Efter en vecka på Gran Canaria och 3 arbetspass känner jag att det är dags för ett livstecken här i bloggen.
Men vad jag ska skriva, det är en annan femma!
Vår semestervecka kunde ha varit bättre. Tyra fick feber dagen innan vi åkte.
Va pigg till och från men febern försvann aldrig och när den passerade över 40 strecket och inte sänktes tyckte vi det var dags att kontakta läkare.
Tur vi gjorde det för hon hade halsfluss. Så antibiotika satte vi igång med redan måndag kväll så det kom vi igång fort med.
Sen blåste det väldigt mycket de första dagarna. På morgnarna och kvällarna var det kallt och lite tjockare kläder hade satt på sin plats.
Men det är ju deras vinter och kanske är den bättre än vår ändå? Om man visste att det krävdes tjockare kläder.
Senare delen av veckan blev det bättre väder och vi kunde bada och njuta av solen i solstolen.
Så vi fick en dålig start på veckan men det ordnade till sig framåt torsdagen och det var så klart jätteskönt att vara ledig, slappa, äta och dricka gott :)
Får tacka svärföräldrarna för resan och även andra hälften av resesällskapet!
Nu är vi på väg! :)
En.. En.. En dag kvar, EN!
How to keep a secret
Att gå omkring och bära på en hemlighet. Ja, det kan man snacka om att bära på en hemlighet.
Att vara så glad att man nästan spricker.
Lyckan liksom svämmar över.
Men man får inte säga något. Till nån!
Har ni haft den känslan? Det har jag. Fram tills idag!
Samtidigt som jag varit så himla glad och sprallig i hela kroppen, har jag också varit ett nervvrak emellanåt.
Med tanke på vad som hände sist, så var det ytterst få som kände till det den här gången!
Även fast jag velat berätta för Alla!
Hänger ni inte med? Vi tar det från början.
Efter att jag i början av november fått missfall så plussade jag på gravstickan efter dryga sex veckor.
Va det sant? Var det verkligen sant?
Ja det var det, för jag hade tagit ett test bara veckan innan för att se att hormoner och grejer var som de skulle.
Så visst visade det positivt allt.
Jul och nyår rusade förbi i rasande fart och vi började året på bästa sätt!
Men för ca 3 veckor sen började jag få blödningar, igen! Förtvivlan, oron och stressen från helvetet alltså.
Det hände en söndag kväll och på måndagen fick vi komma in till Västerås. Var ju så klart inställda på missfall även denna gång. Men hoppet är det sista som lämnar än och det fanns en gnutta hopp kvar när vi fick se ett litet liv och ett hjärta slå på ultraljudet. Åhh, lyckotårar!
Diagnosen blev då bakteriell vaginos, en infektion som jag behandlade med antibiotika.
Lättade och med händerna i varandras av ren lycka kunde vi med stora leenden lämna Västerås lasarett den gången!
Blödningarna avtog och inskrivningssamtal hos barnmorskan gjordes. Stressen över att något skulle gå fel var nu större än innan jag började få blödningar. Dagarna gick SÅ sakta i väntan på idag.
När vi bokade resan till Gran Canaria kände vi att vi ville boka ett privat ultraljud för att se att allt var bra innan vi åkte.
Det bokades alltså innan vi fick åka in och göra första ultraljudet.
Och idag var den dagen kommen. När vi fick åka och göra ultraljud efter de mest riskabla veckorna.
Allt såg bra ut. Vi fick se vår lilla bebis, kan man säga så?
Vi fick se det som kommer att bli vårt barn. I augusti.
Nu känner jag att jag kan släppa orotankarna. Det här var det bästa vi kunde göra, att få kolla så allt ser normalt ut. Nu kan vi åka på semester på lördag och bara njuta och koppla av.
Livet är underbart!!
Vårt 13 veckor lilla pyre. Nu får det bli sommar och augusti! :)
Med Tyra i magen, v38. Ska jag bli så stor igen? Åh, underbart!!! :)
Ombre/Blond
Nu var det ju inte alls så länge sen jag var hos min frisör Sara och piffa till kaluffsen.
Men....
Har börjat fundera på om jag ska ljusa upp mig till sommaren.
Att vara blond och somrig i håret till semestern, till bröllopet, ja till hela sommaren!
Vad tycker ni? Spelar nog egentligen ingen roll för gör som impulsen inom mig talar sen i alla fall så ;)
Hur som helst så ska jag i alla fall vänta tills vi varit utomlands så jag ljusar upp det en aning i solen.
Och till löning. Eventuellt till marslöning till och med. Beror på om råttutväxten blir allt för förfärlig...
Nog om ego.
Hade en förhållandevis lugn kväll på jobbet igår, trots att vi hade förväntat oss en tuff kväll.
Överfullt på akuten och Västerås hade överbeläggningar som heter duga..
Men det gick bra. Bra arbetskraft gör allt möjligt :)
Kom hem och Tyra hade vaknat precis innan jag kom hem.
När hon såg mig tog hon ut nappen och berättade att hon ramlade i skogen på dagis och slog i läppen.
Gick fram och tittade och en enorm fläskläpp infann sig på den lilla överläppen :(
Ser mycket bättre ut redan idag med lite svullnad och ett sår.
Oturstjejen :(
I morgon är dagis stängt och Tyra och jag planerar en dag hemma.
Behöver tvätta det sista så allt är klart inför resan.
Packa "apoteksväskan". Gå igenom checklistan och inhandla det som saknas.
På eftermiddagen får vi besök av Sandra och Siri. Oj vad Tyra längtar!
Varje gång hon hämtar eller lämnar mig på jobbet nämner hon Siri.
Det var nämligen där dom träffades och hade kryprace i korridorerna under vår julfika!
Tillbaka till mitt hår nu då..
Hinner ju som sagt fundera ett tag. Men blond är väl fint till sommaren va?
Ps. Saknar min Angelica Douhan så det gör ooooont!
Lördag
Ännu en bra lördag. Känns som om det mesta är positivt just nu.
Alla dagar är bra. Riktigt bra! Så även denna lördag.
Första lördagen i februari. Ja, februari! Går det fort eller?
Dåligt med denna dag är att jag varit trött. Sjukt trött till och med.
Varför sover jag så dåligt om nätterna? 03.25 var jag på toa och jag är inte säker på om jag hade somnat innan de.
Jobbigt är det. Men tycker dagarna flyter på riktigt bra ändå.
Så i morse hade jag, eller Janne och Tyra med, velat sova längre.
Men vi hade en trevlig frukostdejt inbokad på Stenugnsbageriet så vi tog oss upp strax före 8.
Mötte upp familjen Lind/Pettersson och Saari/Danielsson.
Det var vårt första besök där. Riktigt mysigt och gott var det. Så det får bra betyg av oss.
Efter frukosten åkte vi till Västerås. Syster med bihang höll på att flytta.
Vi kom ganska lägligt, lagom tills fikat dukades fram så det gjorde vi bra, haha.
Galet fin lägenhet. En stor trea på 11:e våningen med utsikt över mälaren. På den balkongen kan man sitta i timmar och bara beundra den vackra utsikten.
Väl hemma igen åkte Janne till gymmet. Jag tog med mig Tyra i vagnen och knata ner på stan.
Handlade lite på apoteket inför resan. Solglasögon till Tyra, också inför resan. Och så fyndade vi ett par ballerinaskor till Tyra också.
Dom var dock lite stora så dom passar nog bättre i vår och sommar.
Efter lite städning och tvätt här hemma tog jag en powernap på soffan.
Sen var det bara att slira om och slänga på festansiktet.
Strax före 18 tiden mötte jag upp några tjejer från jobbet utanför Hantis.
Filéfrossa - Mums!!!!! Blir ett bra betyg även för Hantis och deras filéfrossa.
Nu har jag satt mig skönt i soffan och ska kolla lite serier innan det är dags för sängen :)
Tyra med sina nya snygga solglasögon!
En varmkorv på stan satt på sin plats i kylan!
Partyface!
Visst blir ni hungriga nu? ;)
