Blev en dag på hemmaplan för mina grabbar idag med.

Jag har ändå fått en hel del skolarbeten gjorda så det känns bra.

Håller på och tar mig igenom utvecklingspsykologin fortfarande. Den är väldigt intressant men det är bra segt alltså.

 

När Tyra fyllde 4 år fick hon en ny cykel, de gamla stödhjulen passade inte och det var först för ca 2 veckor sedan jag köpte nya och de har blivit liggande sedan dess.

Jag ser fler och fler i Tyras ålder som börjar cykla utan stödhjul men för Tyra blir det knappt aldrig av att cykla.

Vet inte varför, beror liksom inte på något speciellt. Det blir bara inte av.

Man kan ju inte släppa ut henne själv eftersom vi bor på en gata som faktiskt är ganska trafikerad då det ligger både skola och dagis i kvarteret och många kör en bra bit över 30 km/h så att släppa ut henne där själv är helt uteslutet i bra många år framöver.

 

Tiden för oss en vanlig veckodag är tyvärr liten. Janne slutar kl 16 och kommer hem strax efter det.

Då börjas det med kvällsmaten nästan på en gång och vi sätter oss till bords vid 17 tiden.

Vi sitter minst 20 minuter innan alla är klara och då är det dags för badning, nästan varje dag.

Vi vill gärna hinna med att läsa bok med barnen också eftersom vi inte gör det vid läggningen längre.

Vid 18.30-18.45 ligger båda barnen och båda har oftast hunnit somna redan innan kl 19 så mer än så hinns inte med i veckorna.

Men cyklingen ska vi ta tag i och idag satte Janne på stödhjulen och jag tog med cykeln när jag hämtade på dagis.

 

Tyra tycker det är kul men det dröjer nog med att ta bort stödhjulen. Det är ju så kul att titta på allt annat än rakt fram och fokusera på att hålla balansen, hihi.

Vi cyklade förbi affären på hemvägen och köpte med oss ägg och grädde så vi kunde baka.

Jag såg att det var chokladens dag, aldrig hört talas om den tidigare, så det blev en kladdkaka.

Tyra tycker det är jättekul att baka och man märker hur mycket det betyder för henne att få hjälpa till och att vi hittar på något kul. Eller handlar det mer om att slicka sleven kanske?

Hur som helt, hämtade henne en timma tidigare på dagis så vi kunde baka och hinna fika också.

 

 

Nu var det några dagar sedan jag gav er ett livstecken här.

De flesta följer mig nog på Instagram eller Facebook, men vi kör en sumering av helgen med start fredag.

 

Blev inte jättemycket plugg i fredags, kom inte riktigt till ro på nåt sätt så bestämde mig för att åka tidigare till dagis. 

Att hämta Winston före kl 14 kommer inte på fråga då han antingen fortfarande sover eller precis har vaknat och äter lunch. Men jag åkte ändå dit strax före kl 13 och va med inne på stora. 

Satt och pysslade lite med Tyra och några andra barn. Väldigt snälla och gulliga barn som tyckte att jag var så fin i håret, hade så fina kläder och jättefina tänder.

Ja, barn är väl för goa! Sen lekte vi med bilar på bilmattan och jag fick se ett gott samarbete mellan Tyra och en kompis när de byggde ett torn.

Det är så fin och härlig miljö på Tyras dagis. Alla verkar hålla sams och trivas bra tillsammans.

När vi sen gick och skulle hämta Winston snarkade han på bra i vagnen. Så jag och Tyra roade oss i en lekpark i närheten en stund innan vi gick och väckte Winston.

Då var det hög tid för mellis och vi lyxade till de lite extra och åkte till ett av Köpings konditori och köpte macka och en bulle som vi smaskade på innan vi åkte och hämtade pappan och då var det helg.

 

Fortsatte fredagen med att möta upp Fanny och handla inför vår maskeradfest som skulle hållas på lördagen.

Fanny gjorde oss sällskap till middagen och va kvar och hade kvällsmys med oss och drog sig hemåt först efter idol.

Älskar såna kvällar och jag ser fram emot att du ska vara hemma, ja hemma i Köping, hela december.

 

 

När jag vaknade i morse tvekade jag över att gå upp.

Det hade lovats snö och jag ville inte mötas av ett vitt täcke på gräsmattan när jag drog upp rullgardinen.

Den sucken av lättnad när jag drog upp rullgardinen.....

 

Jag är inte ett fan av snö.

Jag tycker det är jättekul att vara i pulkabacken och se lyckan när Tyra får slänga sig ut och skratta högt.

Okej, jag skrattade också högt förra vintern när jag åkte tefat.

Att packa med sig matsäck och vara ute i flera timmar, helst när solen skiner med, det är jättehärligt!

Men jag tycker mest att snön är i vägen. Träligt när det blir slask, vilket det blir i flera omgångar under en vinter.

Jag spänner mig när jag går någonstans för jag är rädd att ramla.

Jag kör helst inte bil i vinterväglag.

Nej men jag tycker det är allmänt jobbigt bara..

Men jag vill gärna att det är vitt över jul. Så om det kunde komma lagom med snö 1 december, ligga på runt -5 grader och sen kan snön försvinna natten till tjugondag Knut.

 

Men jag ska inte vara bitter inte.

Imorse kunde jag promenera ner till tågstationen utan att spänna mig och vara rädd att halka.

Tåget var i tid, vilket jag också bävar över när snön kommer. Tågen verkar inte heller vara nära vän med snön.

Ju närmare Hallsberg jag kom desto mer snöade det och snön verkligen piskade mig och Sofia i ansiktet när vi gick från tåget ner till skolan och vi fick gå i slask.

Ingenting som la sig på backen och det ligger heller inte kvar nu det som kommit.

Alltså, totalt onödigt!

 

 

Vi körde på effektivt i studiegruppen och fick under telebilden jobba med föreställningskartor.

Det var kul och det är alltid nyttigt att höra hur andra tänker och få lite respons och bekräftelse på sitt eget tänkande.

Vi var klara vid 16 tiden och jag kunde ta mitt "vanliga" tåg hem och blev hämtad på stationen 17.35. 

Det blir långa dagar de dagar vi ses i Hallsberg. Åker med 8.17 tåget och kommer oftast hem som idag. 

Så härligt att bli hämtad av hela familjen från tåget och barnen lyser upp när dom ser mig.

Då fylls energiförrådet på på en gång.

 

 

Dagen började som de flesta andra dagar.

Uppstigning strax efter 06.

Janne tar Winston. Jag tar Tyra.

Vid 6.45 lämnar dom mig och åker till dagis och jobb.

Själv sätter jag mig och äter frukost lagom till 7 nyheterna ocg vid 7.30 drar jag fram skolböckerna.

Det blir några riktigt effektiva timmar från morgon till 15 tiden då jag hämtar barnen på dagis.

Jag tycker att jag har riktigt bra disciplin på mig själv vad gäller pluggandet.

Om jag kör på och inte ser tvätten, dammet och så vidare, så har jag det goda att ägna resten av dagen åt - mina barn.

 

Städa, tvätta och sånt hinns med ändå. Visst händer det att jag slänger i en tvättmaskin, plockar lite i köket från gårdagen.

Men det är plugget som är prio 1 och jag gillar det verkligen.

Jag hoppas att det flyter på såhär bra i fortsättningen med.

 

När jag hämtade barnen idag hade Winston precis vaknat.
Han hade sovit från 11-14.25. Helt otroligt. Så han hade precis ätit lunch när jag kom.

Och inte nog med det, han vräker i sig mellis på de också.

Han är helt otrolig och personalen blir lika förvånade varje dag över att den lilla människan kan vräka i sig så mycket och fortfarande vara så liten.. Han bunkrar upp han, det är bra.

 

Tyra mötte vi vid skogen. Hon hade varit där med sin grupp och ätit mellis i skogen.

Tyra gillar skogen. Och jag gillar att dom är ute så mycket.

Vi kan inte ha ett bättre dagis! 

 

Vi fick en snabbvisit av Maijala och lilla Theo när vi kom hem.

Samtidigt satte vi igång och baka.

Daimkakor blev det. Fruktansvärt goda. De smälte liksom i munnen.

Synd. För dom innehöll en del socker....

 

 

Janne och svärfar har satt upp golvlister i vardagsrummet.

Tyra och Winston hjälpte till. Eller va i vägen?

Jag lagade i alla fall mat under tiden.

Blev lite smaklös enligt mig men tydligen var svärfar nöjd då jag fick ett sms av svärmor senare att hon ville ha recept. Och då hade hon inte ens ätit, så fick bra betyg ändå då.

 

När ungarna lagt sig tog jag en promenad. Skrapade ihop 4 km och undrar varför jag inte är ute och går oftare?

Det är ju inte direkt jobbigt.

Jag behöver verkligen frisk luft när jag sitter inne och pluggar stor del av dagen.

Röra på sig är bra för både kropp och knopp.

Så varför tar jag mig inte tid till det? Tar 40-45 min att gå min vanliga runda.

Det borde jag kunna avlägga mer tid på.

Det ska jag.

 

 

Nu ska jag packa ordning väskan, en dag i Hallsberg med studiegruppen väntar i morgon.

 

 

 

Något vi börjat med i den här familjen är quorn av olika slag. 

Har aldrig provat de tidigare men på Viktväktarna finns det många olika recept med quorn. 

Idag blev det quornchili, en variant av chili con carne skulle jag säga. 

Supergott. 

Superenkelt. 

12 points och idag återstår för mig 10 points så blir nog en kvällsmacka senare eftersom middagen blev tidig idag. 

Annars har jag spenderat dagen åt plugg. 

Kursen som startade igår heter den lärande eleven. 

Ska bli spännande med denna kurs och vi fick starta kursen med att läsa Morgan Allings självbiografi. Fruktansvärt tragisk och hemsk, men det har tagit emot att behöva lägga ifrån sig den. Man vill bara fortsätta. 

Jag tog även en sväng förbi min vän Jessica som gått och blivit husägare. Hade förväntat mig ett fint hus men inte SÅ fint som de va. Rena lyxen. 

Så vi bestämde en bastukväll nästa vecka i hennes fina bastu. 

Skönt med en avslappnande kväll och ta igen massa prat. 

Tråkigt väder idag. Grått. Riktig höst. 

Men inte fasligt kallt. Faktiskt ganska skönt, +14 när jag hämtade barnen. 

Winston hade besökt biblioteket för första gången i sitt liv idag. Gick väl sådär, han somna. 

Vi har varit väldigt dåliga på att besöka biblioteket. Något jag ångrar men än är det inte försent att knata dit en fredageftermiddag en stund med barnen. 

Nu har vi två nyduschade barn i soffan framför Bolibompa. Snart är det läggdags och sen ska jag ta mig i kragen och göra ett ryck på gymet. 

KRAM

Okej, här kan jag erkänna att inga recept användes. 

Veckohandling blir av i morgon så idag fick jag gräva fram några schnitzlar ur frysen. 

Med en god sallad till så blev de faktiskt riktigt gott och denna portion är 10 points. 

Inte mycket att vara stolt över men en helt okej middag och vi alla är mätta. 

Kan det vara på tiden att starta upp bloggen igen? Börja vara lite aktiv här igen? Har jag ett spännande liv? Vad ska jag skriva om? Till vem ska jag rikta mig? Eller ska jag blogga för min egen skull? Föra bloggen som en dagbok? Kanske inte avslöja superhemliga saker, men mer att kunna blicka tillbaka och komma ihåg roliga och tråkiga saker som händer i mitt liv? Nu när jag börjat studera behöver jag hålla mig aktiv i mitt skrivande också. Okej, vi har ganska mycket hela tiden så skriva behöver jag nog inte oroa mig över att tappa. Nej men jag gör väl ett försök. Vi börjar väl där jag slutade, alltså, sammanfattar 1 år!

 

Det har hänt mycket. Det har varit jul. Vi firade den hemma hos min mamma. Lugnt och skönt, tomte, klappar och god mat. Nyår låg Janne och Tyra sjuka. Vi lagade ändå lite god mat och hade filmmys och va ut på baksidan och kollade på fyrverkerier innan vi somnade. I början av 2014 började jag jobba. Jag gick inskolning på akutmottagningen och började sen extrapass på helger och fick nattschema till sommaren.

Våren gick fort. Den bjöd på många fina dagar och jag njöt av mammaledigheten. Vi började med altanrenovering i början av sommaren. Min rygg hade börjat krångla mer och mer och jag gick på sjukgymnastik men lagom tills jag skulle börja jobba efter mammaledigheten och Janne gick hem på pappaledighet så slog det till ordentligt i ryggen på mig. Visade sig vara diskbråck och jag blev liggandes på ortopeden i Västerås nästan en vecka över midsommar. Smärtan var helt otrolig, aldrig upplevt något liknande men det som gjorde ondast var att behöva vara borta från mina barn. Dom hade det bra hemma med Janne och Tyra fick fira en bra midsommar med sin farmor och farfar. Jag kom hem utan att vara så mycket bättre och läkarna övervägde operation. När de gav mig en helg att försöka komma upp lite mer på var jag så rädd över att en operation skulle behövas så i ren panik fick jag komma ner till sjukgymnasten och hon satte nålar i mig. Vet inte om det var både de och viljan i mig som gjorde att jag började vara uppe på benen mer och mer, och då pratar vi 20 min som längst den helgen. Behöver inte säga så mycket mer än att det var fruktansvärt jobbigt och jag förlorade massa tid med min familj den här sommaren.

Vi hade en resa bokad i mitten av augusti som jag aldrig trodde att vi skulle komma iväg på. Men efter att ha fått kontakt med akupunkturmottagningen och gått där några behandlingar så kom vi iväg. Den veckan i Bulgarien bara vi fyra var den bästa veckan i mitt liv. Allt var så bra. Den resan gjorde så mycket, den gav oss så mycket energi och sen har det rullat på bättre och bättre och jag behöver nu inte gå på fler behandlingar, men träna upp ryggen behöver jag och jag hoppas att motivationen till träning kommer mer och mer.

 

Winston har blivit stor kille. Började gå nånstans mellan 11 och 12 månader. Började på dagis ganska tidigt, va inte mer än 1 år och drygt 2 veckor men det gick så bra. Redan andra dagen kunde vi lämna honom där utan problem så inskolningen löpte förbi utan oss typ. Tyra har blivit så stor. Fyra år har hon blivit och jag tror att man kan ta henne för att vara äldre. Så klok och förståndig. Vår fina tjej. Snäll och omtänksam. Tar hand om sin lillebror och är så mån om honom och sina vänner. Mina fina underbara barn.