Kan det vara på tiden att starta upp bloggen igen? Börja vara lite aktiv här igen? Har jag ett spännande liv? Vad ska jag skriva om? Till vem ska jag rikta mig? Eller ska jag blogga för min egen skull? Föra bloggen som en dagbok? Kanske inte avslöja superhemliga saker, men mer att kunna blicka tillbaka och komma ihåg roliga och tråkiga saker som händer i mitt liv? Nu när jag börjat studera behöver jag hålla mig aktiv i mitt skrivande också. Okej, vi har ganska mycket hela tiden så skriva behöver jag nog inte oroa mig över att tappa. Nej men jag gör väl ett försök. Vi börjar väl där jag slutade, alltså, sammanfattar 1 år!

 

Det har hänt mycket. Det har varit jul. Vi firade den hemma hos min mamma. Lugnt och skönt, tomte, klappar och god mat. Nyår låg Janne och Tyra sjuka. Vi lagade ändå lite god mat och hade filmmys och va ut på baksidan och kollade på fyrverkerier innan vi somnade. I början av 2014 började jag jobba. Jag gick inskolning på akutmottagningen och började sen extrapass på helger och fick nattschema till sommaren.

Våren gick fort. Den bjöd på många fina dagar och jag njöt av mammaledigheten. Vi började med altanrenovering i början av sommaren. Min rygg hade börjat krångla mer och mer och jag gick på sjukgymnastik men lagom tills jag skulle börja jobba efter mammaledigheten och Janne gick hem på pappaledighet så slog det till ordentligt i ryggen på mig. Visade sig vara diskbråck och jag blev liggandes på ortopeden i Västerås nästan en vecka över midsommar. Smärtan var helt otrolig, aldrig upplevt något liknande men det som gjorde ondast var att behöva vara borta från mina barn. Dom hade det bra hemma med Janne och Tyra fick fira en bra midsommar med sin farmor och farfar. Jag kom hem utan att vara så mycket bättre och läkarna övervägde operation. När de gav mig en helg att försöka komma upp lite mer på var jag så rädd över att en operation skulle behövas så i ren panik fick jag komma ner till sjukgymnasten och hon satte nålar i mig. Vet inte om det var både de och viljan i mig som gjorde att jag började vara uppe på benen mer och mer, och då pratar vi 20 min som längst den helgen. Behöver inte säga så mycket mer än att det var fruktansvärt jobbigt och jag förlorade massa tid med min familj den här sommaren.

Vi hade en resa bokad i mitten av augusti som jag aldrig trodde att vi skulle komma iväg på. Men efter att ha fått kontakt med akupunkturmottagningen och gått där några behandlingar så kom vi iväg. Den veckan i Bulgarien bara vi fyra var den bästa veckan i mitt liv. Allt var så bra. Den resan gjorde så mycket, den gav oss så mycket energi och sen har det rullat på bättre och bättre och jag behöver nu inte gå på fler behandlingar, men träna upp ryggen behöver jag och jag hoppas att motivationen till träning kommer mer och mer.

 

Winston har blivit stor kille. Började gå nånstans mellan 11 och 12 månader. Började på dagis ganska tidigt, va inte mer än 1 år och drygt 2 veckor men det gick så bra. Redan andra dagen kunde vi lämna honom där utan problem så inskolningen löpte förbi utan oss typ. Tyra har blivit så stor. Fyra år har hon blivit och jag tror att man kan ta henne för att vara äldre. Så klok och förståndig. Vår fina tjej. Snäll och omtänksam. Tar hand om sin lillebror och är så mån om honom och sina vänner. Mina fina underbara barn.