Diskriminerad som mamma?
Ja men lite så känns det just nu.
Eller lite och lite. Jag har varit ledsen hela eftermiddagen för att jag känner mig bortvald pga att jag är mamma!
Det här är något som verkligen gjort mig besviken och jag tänker inte hålla tyst om hur jag känner mig orättvist behandlad.
För några veckor sedan kom det ut flera tjänster på mitt jobb på landstinget.
Eftersom jag inte är fast och bara gått på vikariat sen jag började jobba där sommaren 2011, så sökte jag naturligtvis tjänsterna då jag trivs med mitt jobb och mina arbetskamrater.
Fick snabbt höra från jobbet att det var väldigt många sökande, ja över 100 st.
Oj, konkurransen är verkligen stor och förhoppningarna sjönk en aning på att jag skulle vara en av de lyckliga som skulle få en fast tjänst på jobbet.
Idag fick jag veta att jag inte är en av de som fått tjänserna.
Jättetråkigt, verkligen!
Fick höra från fler och fler av de andra som går på vikariat som hade fått fast anställning.
Åh, blev verkligen superglad för deras skull. Så mycket som vi sliter och ställer upp på jobbet och för varandra så tycker jag verkligen att dom är värda det!
Jag är glad för deras skull, tro inget annat.
Men efter att ha fått höra att alla som går på vikariat och mer än hälften av dom börjat senare än mig, så känner jag mig verkligen besviken för det känns som om det faller på att jag är hemma och är mammaledig.
Fortfarande glad över att mina kollegor fått fast, det glädjer mig.
Jag har aldrig fått några klagomål på mig på jobbet.
Och det hoppas jag väl att det skulle komma fram till mig genom min chef om det skulle vara så.
Jag har istället fått höra att dom är nöjda med mig, senast i mars på mitt medarbetarsamtal fick jag höra det.
Så min känsla över att det hela faller på min roll och situation i livet just för tillfället känns rätt...
Som sagt, väldigt tråkigt och jag är riktigt besviken men, igen, väldigt glad över att mina kollegor fått fast men nu försöker jag komma på anledningar till att vilja komma tillbaka....
Kommentarer
Trackback
