Söndag
En dag som började i det lugna kom att bli en händelserik dag.
Vi fick en skön sovmorgon även idag och efter frukost och vattning av blommor hos mamma kom svärföräldrarna.
Janne och hans pappa åkte och köpte virke till utbyggnadsdelen av altanen medan vi andra var kvar hemma och lekte och fixade lunch.
Medan männen höll på och fixade ute åkte vi och lämnade en bil i Kolsva innan det serverades kaffe här igen.
Igår eftermiddag var jag ute med Tyra en stund i lekparken.
Fick då jätteont i magen och tog mig in och direkt till sängen utan att kunna räta upp mig ordentligt.
Låg en stund och då gick det över.
Idag hände samma sak, bara av att jag gick och vattnade blommorna hemma hos mamma.
Fick ställa mig och hålla i mig i köksbänken en liten stund innan jag kunde räta riktigt på mig.
Sen satt de liksom kvar. Som ilningar eller hugg långt ner i magen som bara strålade tillsammans med ett tryck neråt.
Har ju rätt länge tyckt mig känt att lillebror ligger väldigt långt ner och har tänkt att om han gör det kanske det är därför det känns som ett tryck neråt liksom..
Fortsatte att hålla i sig, ibland bättre och ibland blev det sämre så på eftermiddagen var jag tvungen att gå och lägga mig igen.
Men den här gången blev det inte bättre. Blev nästan sämre av att jag bara låg stilla.
När det efter ca 2 timmars liggläge inte blev bättre tyckte både jag och Janne att vi skulle ringa och rådfråga.
Känns ju alltid bättre att få ha berättat och kanske få en enkel förklaring på varför det gör så ont.
Blev kopplad till förlossningen som tyckte vi skulle komma in och kolla.
Så efter att Angelica och Jonte kom hit på 10 minuter och tog med sig Tyra ut på äventyr så åkte vi till Västerås och förlossningen.
Fick komma in på en gång på lite kontroller och alla dessa var ju bra.
FIck sitta och vänta på läkaren ett tag och då kändes det bättre igen i magen.
Läkaren undersökte mig och kollade bebisen som verkade må bara bra.
Han låg med huvudet neråt och som hon sa, väldigt långt ner!
Vilket också kan vara en förklaring till att jag känner så som jag gör.
Så med en bekräftelse på att allt såg bra ut så kändes det lite bättre med oron och vi åkte hemåt igen.
Men känner fortfarande av samma i magen, ibland bättre, ibland sämre och ibland just ingenting.
Hoppas det går över för känns riktigt obehagligt när det gör så där riktigt ont!
Hoppas att vi efter nästa besök på förlossningen får med oss lilla Karlsson hem :)
Kom alldeles nyss hem igen. Tyra sov när vi kom och nu är Janne och fixar lite kvällsmat.
Tack Angelica och Jonte för att ni ställer upp, alltid! :) Puss på er!
Så ja, det blev en händelserik dag, eller kväll i alla fall. Men känns SÅ skönt att allt med bebisen såg bra ut! :)
Kommentarer
Sofia
Ja vilken oro allt ger. Hoppas lilla killen håller sig kvar där inne tills det är dags att komma ut....eller så vill han komma ut och då är det det bästa.
Skönt att få åka in och kolla läget.
Ta hand om dig!
/Sofia
Trackback
